bergochdalbana-makeitstop!

Jag vet inte vad det är med mitt humör. Mina tidigare ursäkter håller inte längre och jag börjar fundera ifall det kanske har med mina mini-piller att göra. Jag kan bli så arg, eller snarare ledsen och sen helt plötsligt avreagerar jag mig och allt känns bra i tre sekunder, sedan kommer ångern. Jag vet att Patrik har fått ta en hel del det sista, och han är underbar! Han förstår, men jag vill inte att han ska behöva ta sådant, det ska ingen behöva. Därför ska jag börja räkna till typ 100 varje gång jag blir arg, och därefter fundera över om det är värt et att skälla på någon annan, eller om konflikten bara sker inom mig själv.

Jag har inte mått så jättebra det sista. Kännt mig lite ledsen och deppig egentligen för ingenting. Det är lite jobbigt för man känner sig löjlig, jag nästan skäms för att jag inte mår helt 100, för jag har ingen som helst anledning att må dåligt. har en underbar pojkvän, är tok-kär och alöla omkring mig är helt underbara. Visst är jag lycklig, och kanske borde jag påminna mig själv om det varje gång som mitt humör sjunker och jag känner paniken kommer farande. Allt kommer att ordna sig, allt kommer att bli bra, framtiden ligger planerad framför mina fötter.

Älskling, du får mig att le, även när solen går i moln...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0