Ta skolan på allvar!
Idag är jag arg, mina vänner i sin tur är väl ännu argare på mig. Mitt humör har dock en ganska naturlig anledning, skolan. För att förklara det för er så kan jag börja med att berätta hur mitt schema i skolan ser ut. Det är helt perfekt, nästan inga lektioner och en hel dag till fritt förfogande.
Nu kanske ni undrar varför jag är så arg när jag har det så bra? Jo, ingen tar skolan på allvar längre! Jag har vänner som totalt struntar i skolan och jag förstår inte varför, vi har bara ett år kvar, stå ut! FAN! Jag blir så arg! Inte konstigt att jag blir irriterad på dem jag umgås med i skolan, såklart blir jag det när jag är den enda som tar det på allvar, är jag den enda som vill ha bra betyg?
Peter, en av mina allra käraste vänner har bestämt sig för att misslyckas i skolan. Det gör mig så ledsen, men jag tänker inte hjälpa honom mer, tänker inte vara jobbig och tjata tänker inte ta alla uppgifter för honom och försöka se till att han inte hamnar efter. Jag vill inte, jag orkar inte! Sen kommer han till mig, eller snarare sagt, ringer mig varje dag och klagar över att han mår dåligt för att han skiter i allt, hur tror han att ja mår? Och hur svårt kan det möjligen vara att vakna på morgonen och ta sig till skolan? Så svårt är det inte...
Från och med nu så struntar jag i om folk tycker att jag är assosial i skolan, just nu känner jag att jag behöver plugga, för det är trots allt därför jag går till skolan, och då tänker jag plugga!
Så, nu ska jag starta denna blogg på allvar och sätta mig och plugga, tror det blir lite svenska nu.
PUSS på er så länge.
Nu kanske ni undrar varför jag är så arg när jag har det så bra? Jo, ingen tar skolan på allvar längre! Jag har vänner som totalt struntar i skolan och jag förstår inte varför, vi har bara ett år kvar, stå ut! FAN! Jag blir så arg! Inte konstigt att jag blir irriterad på dem jag umgås med i skolan, såklart blir jag det när jag är den enda som tar det på allvar, är jag den enda som vill ha bra betyg?
Peter, en av mina allra käraste vänner har bestämt sig för att misslyckas i skolan. Det gör mig så ledsen, men jag tänker inte hjälpa honom mer, tänker inte vara jobbig och tjata tänker inte ta alla uppgifter för honom och försöka se till att han inte hamnar efter. Jag vill inte, jag orkar inte! Sen kommer han till mig, eller snarare sagt, ringer mig varje dag och klagar över att han mår dåligt för att han skiter i allt, hur tror han att ja mår? Och hur svårt kan det möjligen vara att vakna på morgonen och ta sig till skolan? Så svårt är det inte...
Från och med nu så struntar jag i om folk tycker att jag är assosial i skolan, just nu känner jag att jag behöver plugga, för det är trots allt därför jag går till skolan, och då tänker jag plugga!
Så, nu ska jag starta denna blogg på allvar och sätta mig och plugga, tror det blir lite svenska nu.
PUSS på er så länge.
Kommentarer
Postat av: Elise
Jag fattar precis vad du menar, man blir så jävla frustrerad. Men försök koncentrera dig på ditt, peter kan inte lära sig att ta ansvar genom att du hjälper honom hela tiden. Tusen kramar :)
Postat av: Malin Karlsson
älskade gumman du kan vara med mig jag försöker verkligen få skolan att funka, men jag vet hur lätt det är att hamna där som de flesta andra gör om att skolan är skit och jag skiter i den typ.. och jag vet hur jobbigt du tycker att det är när han inte bryr sig men som jag sagt tidigare sluta bry dig om honom säg till han jag är inte din mamma du får sluta prata skolan med "mig".
Puss gumman pusss :)
Trackback
